Namnlös från 2009
Ägare: Lisa, Malmö.
"122.5kg"
Alkoholbaserad färg på duk 13x18x4cm. Till salu 600kr.
Tomas recenserar tavlan:
Jag gillar konst som är som en katalysator till de dygder som jag värdesätter mest. Det är ett sätt att tanka energi och lyfta mig själv. En enkel och synnerligen primitiv variant är den kick vi kan få av speciell musik när vi tränar. Musiken stärker vissa känslor, som sedan hjälper oss att fokusera på målet. När målet är utsprunget ur en rationell tankekedja så är synergin optimal. Det känns helt enkelt jävligt bra.
Denna tavla skapar inte just denna synergi.
Alla känner ju till tillståndet när man helt enkelt inte mår så bra. Det är svårt att motivera sig och man blir snarare mer anti av klämkäcka låtar och ryggdunkeri; oavsett om det kommer som en tavla eller som en välmenad uppmaning från vännen. Oavsett hur jävla rationell jag försöker vara i mitt liv har jag stunder där jag faller tillbaka i ett slags mentalt vakuum. Jag tror faktiskt det är fråga om fysikaliska processer i bakgrunden som är svåra att hantera och "styra rätt" med vårt medvetande. Det är som ett skavsår; det måste självläka.
"Jaha, vad fan har det här med Christians tavla att göra?"
Jag har suttit och stirrat på den ett tag. Det är lite som de där 3D-bilderna som var populära får 15 år sen. Stirra tillräckligt länge så dyker något annat upp. Den här tavlan gör samma sak. Den talar inte till mig direkt. Den talar inte och förstärker inte mina dygder och värderingar. Den gör något annat. Den ger mig samma effekt som t.ex. Prokofiev gör. Den ger mig ro när allt är tungt. Den upplöser inte oron, utan snarare ger mig förståelse för min oro. Den sätter färg och form på det inre kaos jag upplever just nu. Den flirtar inte med mig och säger "ryck upp dig för helvete". Den skapar istället en inre "tranquillity" (svårt att översätta) i min inre oro.
Det är något speciellt du har skapat.
Tomas recenserar tavlan:
Jag gillar konst som är som en katalysator till de dygder som jag värdesätter mest. Det är ett sätt att tanka energi och lyfta mig själv. En enkel och synnerligen primitiv variant är den kick vi kan få av speciell musik när vi tränar. Musiken stärker vissa känslor, som sedan hjälper oss att fokusera på målet. När målet är utsprunget ur en rationell tankekedja så är synergin optimal. Det känns helt enkelt jävligt bra.
Denna tavla skapar inte just denna synergi.
Alla känner ju till tillståndet när man helt enkelt inte mår så bra. Det är svårt att motivera sig och man blir snarare mer anti av klämkäcka låtar och ryggdunkeri; oavsett om det kommer som en tavla eller som en välmenad uppmaning från vännen. Oavsett hur jävla rationell jag försöker vara i mitt liv har jag stunder där jag faller tillbaka i ett slags mentalt vakuum. Jag tror faktiskt det är fråga om fysikaliska processer i bakgrunden som är svåra att hantera och "styra rätt" med vårt medvetande. Det är som ett skavsår; det måste självläka.
"Jaha, vad fan har det här med Christians tavla att göra?"
Jag har suttit och stirrat på den ett tag. Det är lite som de där 3D-bilderna som var populära får 15 år sen. Stirra tillräckligt länge så dyker något annat upp. Den här tavlan gör samma sak. Den talar inte till mig direkt. Den talar inte och förstärker inte mina dygder och värderingar. Den gör något annat. Den ger mig samma effekt som t.ex. Prokofiev gör. Den ger mig ro när allt är tungt. Den upplöser inte oron, utan snarare ger mig förståelse för min oro. Den sätter färg och form på det inre kaos jag upplever just nu. Den flirtar inte med mig och säger "ryck upp dig för helvete". Den skapar istället en inre "tranquillity" (svårt att översätta) i min inre oro.
Det är något speciellt du har skapat.
